Ont i knät
Upplever du smärta i knät och behöver hjälp är du välkommen att boka tid till specialistläkare i ortopedi.
Problem med knän är vanligt i alla åldrar, hos äldre är artros en vanlig sjukdom. Det kan röra sig om överbelastningsproblem såsom löparknä och hopparknä. Hos yngre individer är Schlatters sjukdom ganska vanlig. Schlatters sjukdom beror på att lårmuskelns senfäste, som sitter på en knöl några centimeter under knäskålen, blir inflammerat. Knölen svullnar upp och gör ont. Man får oftast Schlatters sjukdom när man är mellan åtta och femton år. Sjukdomen kan komma om du växer snabbt och samtidigt överanstränger knäna.
Även chondromalacia patellae (femuropatellärt smärtsyndrom) är vanligt när man är ung.
Det innebär att brosket mellan knäskål och lårben är mjukt och uppluckrat. Man vet inte orsaken till sjukdomen, som mest drabbar flickor.
Luxation av knäskålen (att knäskålen hoppar ur sin skåra på lårbenet) drabbar också oftast unga flickor.
Drabbar ofta yngre idrottsaktiva personer i samband med ett kraftigt vridvåld mot knät.
Ju yngre individen är, desto mer våld krävs för att menisken ska gå sönder. Hos medelålders och äldre personer behövs inte lika mycket våld och ibland vet man inte om att man vridit till knät alls.
Om man tex har artros i sitt knä så är brosket ojämnt och nöter ofta sönder menisken.
I det läget rekommenderar man inte titthålsoperation för att åtgärda menisken. Risken är att operationen förvärrar artrosen i knät.
Man har en yttre och en inre menisk. De fungerar som stötdämpare i knät. Det är vanligast att den inre menisken skadas. Meniskerna har mycket smärtnerver. Det är därför smärtan kan kännas väldigt intensiv, ” som ett hugg”, ”det bränner till” eller ”det känns som om någon sticker in en kniv”.
Ibland kan det också göra att knät låser sig och inte går att räta ut.
Korsbandsskador är inte alls lika vanliga som meniskskador, men förekommer efter kraftigt våld mot knät, tex vid skidolyckor.
Den absolut vanligaste diagnosen som vi ser på vår mottagning är artros. Åkomman drabbar oftast äldre personer, men har man haft en menisk- eller korsbandsskada som ung, så är det stor risk att man drabbas av artros tidigare än den som har ett oskadat knä. Stark ärftlighet för artros ökar också risken.
Det finns ingen specifik medicin mot artros, men det finns mycket som man kan göra för att lindra symtomen. Att vara igång och röra på sig med promenader, cykling, gymträning mm är gynnsamt för leden och gör att den inte stelnar till. Symtomen i form av belastningssmärta brukar också minska.
Smärtor kan kuperas med Alvedon eller Ipren. Om man måste ta smärtstillande dagligen så är Alvedon ett tryggare alternativ eftersom Ipren och andra antiinflammatoriska läkemedel kan ha biverkningar i form av magkatarr, magsår samt påverka blodtrycket. Är knät svullet, så är dock Ipren och liknande mer effektiva än Alvedon. Då kan man ta en behandlingskur med antiinflammatoriska läkemedel 7 till 14 dagar.
Kortisoninjektion kan prövas om knät är väldigt besvärligt och särskilt om knät har svullnat upp. Då kan man passa på att tappa ut överflödig ledvätska i samband med injektionen.
Lyckas man inte med träning, smärtstillande tabletter och kortisoninjektioner så kan det vara dags för protesoperation av knät. Då byter man ut leden mot metall och plast. En sådan operation brukar i de flesta fall bli väldigt lyckad.